Exploderande så kallad bank-run står och lurar bakom dörren inom inte alltför avlägsen framtid! Rädda-vad-som-räddas-kan-effekten är som en ostoppbar tsunami när den sätter i gång. Vem törs ha kvar sina EUR om inte alla länder håller kvar vid den valutan? Vem törs lita på att EUR-banken får tillräcklig statlig hjälp till insättningsgarantierna när den hamnar på obestånd?

Bank-förlusterna i PIIGS-länderna, men även Frankrike och Tyskland, kommer att "domino-skena" i ett "moment 22", eftersom:
Bankkunder tömmer sina konton i accelererande takt inkl allt högre kostnader för bankernas dags-upplåningsräntor. Samtidigt minskar värdet på de ägda stora volymerna av PIIGS-statsobligationer i balansräkningarna.

Varken ECB eller ens IMF kommer ha tillräcklig kapacitet att täcka dessa astronomiska förluster. I det läget kommer det obehagliga ordet konkurs bli nödvändigt att använda för enskilda länder i EU-parlamentet:

- Konkurs är enda utvägen för oss att hitta någon form av möjlig uppgörelse, för vi klarar inte marknadens räntor längre när vi måste rädda våra banker också.